Centi-Litr
Center

Mer om mig:

Stamtavla :: Resultat :: Foton

Historien om mig:

Jag kom till världen i Göteborgstrakten, närmare bestämt i Nödinge. Jag var ensam grabb med två systrar, Deci-Litr och Milli-Litr, namnen kom till efter min pappa Litr.

Jag är ett charmtroll på alla sätt och vis säger matte, med en vilja av stål =) Jag är ganska tjurig och vet vad jag vill. Jag har ett speciellt knorrande läte, som jag använder när jag vill något. Matte har aldrig hört något hund som låter som mig. Mitt knorrande läte blir högre och högre, tills dess att jag får som jag vill. Till exempel när jag vill upp i fönstret, då sitter jag nedanför och knorrar..... Jag sitter ofta på köksbordet och tittar ut genom fönstret, jag brukar morra om det går förbi någon hund, men ser jag en katt så sätter jag fart mot bakdörren och hoppas att husse eller matte ska släppa ut mig.

Jag är ganska egensinnig när det gäller mina grejer och vaktar benen för dom andra. Jag är inte så mycket för mat, men jag brukar gå och äta bara för att dom andra inte ska får det. *He he* Jag gillar inte när andra tuggar på benen som jag vill ha, då brukar jag ligga och stirra på dom.

Katter gillar jag verkligen. Dom är väl till för att jagas. Jag brukar smita så fort jag får chansen och springa runt bland husen och leta efter katter. Då brukar matte och husse få springa runt och leta efter mig. Det spelar ingen roll hur mycket dom än säger åt mig, jag bara måste få jaga dom!

Vatten är däremot mitt hat objekt. Jag gillar inte alls att bada eller att vara ute när det regnar. Det är läskigt att gå med blöta tassar. Däremot skiter jag i om det är blött när vi är i skogen, jag älskar att få gå runt och snosa på allt spännande där.

Däremot gillar jag inte utställningar, jag tycker att det är pinsamt att gå runt och visa upp mig, så jag brukar släpa på benen och hänga med huvudet. Nu mera slipper jag utställningar, fast matte har pratat om att prova igen någon gång. Jag behöver inte visa upp mig, alla vet att jag är ursöt!

Viltspår tränar vi ibland, jag tycker att det är så där. Jag gillar inte riktigt att vara kopplad i skogen, jag vill springa i min egen takt. Men det är kul att spåra i bland, klöven på slutet är mumsig!

Lydnad är inte heller nåt för mig, jag är söt så det räcker, varför ska jag behöva göra konster. Jag kommer på inkallning om matte ropar godis, det räcker väl?