30 december

Vårt 2008 har varit omtumlande och fyllt av både glädje och sorg. Det började med Felix akuta olycka och månader fyllda av hopp och förtvivlan. Mitt i allt detta föddes Axel och det var tur att allt flöt på så bra med honom, för i början fick han mest hänga med, då allt kretsade kring Felix rehabilitering. I slutet av maj kom Centers bråck och åter igen kom ovissheten om hur det skulle gå. Precis när jag faktiskt trodde att det skulle gå vägen för Felix, han var glad och sprallig, även fast han inte kunde gå så bra och framstegen var små men många, tvärvände allt och jag såg på honom att han hade ont och all livsglädje liksom rann av honom. I samråd med veterinärerna här och på Strömsholm tog vi beslutet att inte låta honom plågas mer. Fortfarande är saknaden stor och jag känner mig snuvad på alla fina år jag tagit för givet att vi hade kvar. Men jag är otroligt tacksam för att Center blev återställd, för vi hade kunnat mista båda.

I sommar föddes vår Fröken och en gladare tax hade vi inte kunnat få och i och med det är flocken fulländad av både 2 och 4-beningar. Tillsammans ser vi fram emot 2009, ett år som vi hoppas ska innehålla en massa glädje, skratt och många fina minnen för livet!

Jag har inga direkta mål för året, men jag ser fram emot att få börja spårträna lilla Fröken och åka på utställningar så klart. Hälge kommer att få vila helt från utställningarna och må gott här hemma och bara vara hund. Han har sina titlar så han är väl värd att bara få göra kul saker med matte. Vad Center ska hitta på det vet man aldrig, men ett antal harar kommer nog att drivas runt om jag känner honom rätt.
Axel och Emil får mer och mer utbyte av varandra och kommer nog att ha riktigt kul ihop under året.
För min egen del hoppas jag att jag ska fixa tentorna som året startar med och att det ska flyta på bra med allt helt enkelt och att mina nyinköpta träningsskor ska springa av sig själva, så att jag är i form att hänga bakom Fröken i spåret, jag tror att det kommer att gå fort, för hon har också fått en släng av en turbo motor, precis som Felix. I dagsläget spårar hon hare för fullt när hon får chansen och det är full karriär i skogen som gäller.

Till sist vill jag önska er alla ett

GOTT NYTT 2009!!!

23 December

I morgon är det julafton och vi ser fram emot en härlig afton med allt som hör julen till. Vi är lediga tillsammans i ytterligare några veckor, så nu ska vi bara njuta och må gott!

GOD JUL önskar vi er alla, hoppas att ni får en fantastisk jul med nära och kära!

Tusen tack för alla fina julhälsningar på mailen och i postlådan, jag bli lika glad för vartenda ett!

16 December

Nu ni, är det snart JUL! Härligt! Jag har inte riktigt hunnit med det jag tänkt göra, men nu är det hög tid att sätta igång med matlagning och knäckkok. Lite julpynt har kommit fram, men en viss Fröken slet Julegrisen i stycken, så den får tillbringa julen någon annanstans.
Här har snöat massor och i fredags försvann telefonen och blev inte lagad förrän idag. Och i lördags försvann strömmen och höll sig borta i 15 timmar, så det var bara att åka till stan och fylla förrådet med ljus. Vad otroligt tyst det blir när strömmen är borta. Tur att vi har kaminen att elda i.. Lilla Fröken är en värmedyrkare, hon lägger sig alltid vid kaminen när vi eldat och på kvällarna brukar hon krypa in under husses tröja i soffan. Hon bara växer och växer, väger nu drygt 3,8 kg och mäter 30 cm. Hon har dragit i väg en hel del på höjden, så där är hon nog färdigväxt nu. Center har varit till sjukgymnasten, jag ville att hon skulle känna igenom honom och kanske ge några träningstips. Hon konstaterade att han fått tillbaka alla reflexer och känseln i baktassarna och sa att det är bara att leva livet vidare, som om ingenting har hänt, för han är otroligt nog helt återställd. Underbart!
Jag har haft min sista föreläsning idag, så nu är det bara att plugga hemma till tentan om drygt en månad, men först ska jag ha lite jullov.
Isen har lagt sig, så där kan hundarna röja av sig ordentligt och bara det fryser på lite, så kan man åka skidor. Det längtar jag efter! Roger och Emil håller på att göra ett spår i skogen med skotern, så kan man promenera och åka skidor där. Men även det behöver bli lite hårdare.
Fröken har fått stå ut med att bli fotad idag och visst blir hon bara vackrare och vackrare ;)

Söt som socker va!

Ståträning....

Full fart med Hälges avlagda valpdummy

Fröken slappar framför brasan

Ibland hittar hon mysiga ställen att sova på...

medan vi andra springer och letar henne.

6 December

Lilla Fröken har gjort utställningsdebut och det blev en lyckad sådan!
Inoff. utställningar är i första hand bra träning inför framtiden, men denna gång var det en taxdomare, Martin Johansson, som skulle döma, så därför var det extra kul. Även Hälge var anmäld, men jag beslöt att lämna honom hemma. Eftersom han inte alls gillar utställningar, så är det bättre att han får lunka på här hemma, där han trivs bäst. Dessutom hade jag ingen aning om hur Fröken skulle reagera på miljön, så det var skönt att få koncentrera sig på henne. Det är ju lite skillnad på att förbereda en långhårig tax inför en utställning, jämfört med en welsh. Klorna klipps och tassarna "ansas" lite, sen är det klart =)

Nåväl, jag hade förberett mig på att hon kanske skulle bli lite låg bland alla hundar och människor, även om hon är en framåt tjej, men där trodde jag fel. Hon visste inte till sig av förtjusning och jag tror knappt att en enda människa undkom hennes pussar. För att inte tala om alla hundar. Jag som skrutit över att hon är så lugn i sin bur, fick ta tillbaka det. För hon skulle inte missa en sekund av allt det roliga runt omkring, så buren och min famn var bara att glömma. Hon skulle vara på golvet och studsade mer upp och ner än vad hon var stilla.

Ringen äntrade hon med precis samma glädje som allt annat under dagen och fick kommentar om hennes härliga mentalitet. Det var jätte kul i ringen och både att gå i koppel och stå på bordet funkade lika bra som hemma. Det står inget i kritiken om svansen, men hade det stått något hade det nog beskrivits som en propeller. Martin gillade henne och hon fick HP och följande kritik:

"Vackert tikhuvud med bra uttryck. Bra front. Ännu outvecklad i sin bröstkorg, som vi hoppas ska få mer längd. Bra bakställ. Rör sig med ett härligt steg och ett underbart temperament."

Vid denna utställning delades inga BIR/BIM ut och inte heller några gruppfinaler hölls, utan de som fick HP gick vidare till finalen. Av 53 anmälda valpar i valpklass 1 (4-7 mån), fick drygt hälften HP och när det var finaldags var vi alltså ca 30 hundar i ringen. Först gjordes en gallring där cirka 10 hundar togs ut och vi kom med där, sedan plockades 5 ut av dessa, som sedan skull placeras och även denna gång kom vi med. Fröken placerades sedan som BIS-2, efter en stilig bichon hane. Gissa om vi är nöjda och glada! (och malliga)

Fröken charmar domaren

Och står still =)

BIS-1 och BIS-2

Fröken hittade en ny kompis på utställningen. korthåriga dvärgen Tore, 6 mån.
Söt som bara den!

Här hemma pysslar vi på med allt möjligt. Köket har äntligen fått sin slutgiltiga skepnad och nu saknas bara några täckskivor. Det blev jätte fint! Bilder kommer så fort dte är helt klart. Nästa projekt blir Axels rum, som bara är ett betonggolv än så länge. Givetvis hinner vi med lite julbak också!

Emil gör kaka på kaka....

Till sist en bild på de två yngsta. Det är knappt man har hjärta att lyfta över Axel till sin säng.
Ha en riktigt skön andra advent!

25 November

Först och främst så fyllde vår underbara herre Center 7 år igår!!! Det firade vi med köttbullar =)
Jag tyckte att han skulle fotas, men han är en riktig tax och tyckte att matte var jätte jobbig!

Bara lite grå om nosen

I söndags var det alltså utställning för Hälge och det gick inget vidare. Jag förstår inte hur domaren kunde missa att se att jag hade utställningens vackraste hund?
Hälge var inte på humör och jag fick mer eller mindre släpa honom runt ringen. Direkt vi var klara så ville han in i sin bur och så var det med det. 5 welshar i chkl och Hälge blev 4:a och utan CK. Kritiken var helt okej, men vad hjälper det när traven går lååångsamt. Kanske dags att matte låter Hälge slippa ringen?
Kritiken löd:
"Utmärkt typ, maskulin helhet, bra uttryck. Välkroppad, behöver mera front. Kraftiga bakbensvinklar, knappare fram. Bra svans, rastypiska rörelser." Domare Elena Ruskovaara.
Han är dock anmäld till en inoff, eftersom jag ska ställa Fröken och då tyckte jag att han lika väl kunde följa. Men kanske jag kan hitta någon annan som ställer honom åt mig, så kanske han blir mer alert?
Här är bilder från utställningen, tack Sandra för dom och tack för trevligt sällskap!!!

Fröken fick ha en trevlig dag tillsammans med släkten, tack Kerstin och Peter för att ni tog hand om henne!
Jag fick även träffa Frökens kullbror Danny och jisses vilken snygg kille! Dom är otroligt lika, men han betydligt kraftigare och maskulinare.

Fröken är nog snart less på ståövningarna =) Men snart är det utställningsdags och vi tränar på att stå utan godis. Hon är så himla fin att jag inte kan låta bli att fota henne =)

21 November

Tänkte bara bjuda på några busbilder! Fröken och  Hälge har så kul tillsammans och det värmer gott i mattehjärtat att se =) .
På söndag är det utställning för Hälge, så i kväll blir det badning och en sista trimning i morgon. Fröken brukar assistera mig genom att bära iväg på kammen och massakrera allt hår jag kammar bort, hon är duktig hon =) Fröken får också hänga med till Umeå på söndag, men hon ska tillbringa dagen med sin mamma och sina halvsyskon på Tavlefjärdens och givetvis med delmatte/husse.

Kom igen då!

Du kan inte ta mig....

Nu kommer hon

Men vad nu?

Mot matte förstås =)

15 November

Nu är det en ny layout igen, jag trivdes inte riktigt med den andra =)
Datorn gav upp, så vi blev tvungna att införskaffa en annan, men den verkar fungera i varje fall.
Fröken växer och gror. Väger drygt 3 kg, så jag har sagt åt henne att hon får dra ner på tillväxttakten lite. Jag hoppas att hon blir en ganska liten dvärg, för det vore skönt att slippa oroa sig för måttbandet =) På tal om måttband så är hon anmäld till sin första utställning. Det är en inoff. utställning, men vi har tur att domaren är auktoriserad på tax, så det blir spännande att få höra vad han tycker. Vi tränar att trava fint i utställningskopplet och här hemma går det bra, men bland en massa andra hundar lär det nog bli andra bullar. Men träning ger färdighet brukar man ju säga.
Hälge har plötsligt insett att Fröken är en lämplig lekkamrat, så nu har han tagit över lite av lekfarbror rollen. Han har fattat att det går bäst att leka om han ligger ner och det är så kul att se att dom uppskattar varandra. Han har en liten tendens till att vilja rida på henne, men det kan han glömma. Hon biter fast i fanorna på frambenen och då ger han upp.
Fröken har börjat bli lite mer självständig och följer efter  Hälge i skogen, det är tur att han kommer när matte ropar, för det gör inte hon om  Hälge springer....
Jag är ganska mycket i skolan just nu, läser sista mattekursen och försöker läsa in en kurs som jag inte hann med när Axel föddes. Men nu ska Roger sluta jobba bara helg som han gjort i några veckor och gå sina gamla skift igen, så då får jag läsa hemifrån mest, men det ska nog gå fint!
Center mår verkligen jätte bra. Tänk, han vägde 4,5 kg när han fick bråcket och var väldigt mager. Nu har han gått upp 1,5 kg och ser för första gången inte ut som ett benrangel. Men han tar sig friheter. För någon dag sedan hörde jag en stövrare som drev hare i skogen bakom oss, när vi skulle gå ut vid lunch öppnade Emil dörren och både Center och Hälge smet ut i riiktning mot skallen. Hälge kom tillbaka lika fort, men Center han passade på att göra skogen osäker ett längre tag. Han hade säker kul, men jag var något förbannad.

Jag försöker få en bra bild på lilla damen, men har man godis blir hon så ivrig och utan godis säckar hon ihop, så vi behöver absolut träna mera.

29 Oktober

Just nu är det tentaperiod och i morgon ska jag göra bort min tenta. Fördelen med att bara läsa på halvtid är att jag bara har en tenta. Dagarna innan tentan blir ganska intensiva, allt man inte hunnit gå igenom tidigare måste läsas in. Men så skönt när det är över.

Fröken har hunnit bli 12,5 vecka och väger nu nästan 2,6 kg och mäter 24,5 cm, så nog växer hon. Hon är så söt nu när pälsen börjar komma och hon börjar få skägg (!). Hon har en hel del egenheter, som att hon gillar att duscha?! Hon följer med mig in i duschen och stoppar glatt huvudet i strålen. Det är nog inte så typiskt för en tax.

Hälge är äntligen anmäld till en utställning, SSRK i Umeå den 23 November. Eftersom husse jobbar varje helg, så har vi inte kunnat åka tidigare, men nu ska han börja gå sina normala skift igen. Han har börjat komma underfund med att lilla Fröken är rätt så söt, så nu får hon till och med ligga bredvid honom på soffan. Det blir bättre och bättre för var dag som går, snart busar nog även han precis som Center.

19 Oktober

Nu har sidan blivit lite vintrig. Jag började göra en höstlayout igår, men jag strulade till det, så allt försvann. Idag var det - 4 grader på morgonen, så därför bestämde jag mig för att det fick bli vinter istället. Jag har säkert missat att ändra färg och sånt på någon sida, men det får bli en annan kväll.

Lilla Fröken växer så det knakar och allt går bara bra med henne. Hon är en mycket alert och följsam tjej och väldigt mysig och rolig att vara med. Just nu tränar vi mest på att gå i koppel. Det går bra några meter åt gången =) Hon är mycket förtjust i sin mat och gör gärna som matte vill i utbyte mot en kula eller två.

Några nya bilder på henne kommer här, jag har fotat massor på henne och på de andra hundarna, men jag är för trött för att gå igenom dom alla.

Lillprinsen Axel blev halvåret i Fredags! Han tillbringar, bland annat, dagarna med att köra rally med gåstolen. Hundarna insåg fort att här var det bäst att hålla sig undan.

11 Oktober

Lilla Fröken blir 10 veckor idag!
Man börjar mer och mer se hennes personlighet och jag ska tala om att det HÖRS när hon vill något. Typ busa, ha mat, komma upp i soffan/famnen..... När Hälge äter, sitter hon två meter bort och skäller åt honom.

Hälge och husse har äntligen haft jaktlyckan med sig. Hälge stötte upp en Järpe som husse pangade, men så var det det här med apporteringen.. Varmvilt är inte som en dummy och Hälge vägrade helt enkelt släppa. Men det var ju första gången, så vi får se hur det går nästa gång.

Fröken fick snosa pippi och det var så klart spännande. Men inte Center, för då hade pippin blivit trasig...

Jag hade tänkt få en fin bild på Fröken, men det lyckades inte. Men ni får hålla till godo ändå

Gooooodis......

9 v

Det går fort att tömma ett djur när man är två

Mys på groventregolvet

2 Oktober

Nu har lilla Fröken funnit sin plats i flocken och vi har börjat lära känna varandra. Hälge busar med henne lite smått ute, men inne vill han vara för sig själv. Center är en jätte snäll lekfarbror och jag ser att han mår gott av att ha en taxkompis igen. Fröken är så klart busig som man ska, men jag är fascinerad av hur lätt hon kopplar av. När hon blir trött går hon och lägger sig och sover ofta 2 timmar rakt av och ingenting verkar störa henne. Kloklippning är inte alls kul, men det är det däremot att vara i skogen. Halsbandet är pest, men kopplet rätt okej. Vi  har börjat träna lite med måttbandet också och som kuriosa kan jag säga att hon nu är 23 cm,, så hon har mycket kvar att växa i.. Hon är också en riktig myshund och gillar att ligga runt halsen. Så kan hon ligga hur länge som helst.
Idag fick hon åka vagn på promenaden. Roger var borta och jag vill att Center & Hälge ska få i alla fall en långpromenad om dagen, så Fröken fick hänga med. Jag tror att hon tyckte att det var ganska spännande.

Ett gäng bilder hittar ni  HÄR!

27 September

Fröken har fått flytta hem till oss idag, på sin 8 veckors dag. Vi är överlyckliga!
Den lilla dam är otroligt kavat och har visat de två herrarna är hemma att hon minsann inte går att sätta på plats, så det så. Hon har hittills tagit det hela med ro och trots att det nog måste vara en chock att flytta hemifrån och dessutom till en rätt så livad familj, så verkar hon vara cool.

Center blev överlycklig när vi kom hem med henne, så glad att jag faktiskt var rädd att han skulle äta upp henne, så han fick lugna ner sig bakom galler, innan han fick hälsa ordentligt. Och då såg han till att tvätta henne ren från topp till tå. Men hon morrade när det blev för mycket. Hälge tyckte så klart att hon var en spännande tjej, men efter att hon morrat lite åt honom också, beslöt han sig för att hon nog var lite läskig, så han håller sig lite undan. Center tycker att hon är bara hans, så han ser till att Hälge håller sig extra mycket undan. Men vi ska nog se till att även Hälge får vara med.

Mer om Fröken hittar ni på hennes egen sida, den ska utökas med tiden.

Sist men inte minst, tusen och åter tusen kramar till Kerstin och Peter, kennel Tavlefjärden, för denna helt underbara tös! Hon är så speciell och jag är glad att få dela henne med er!

Så här ser jag ut, fiiiin va!

Jag har inte hunnit med så mycket i min nya familj än, men jag håller på att utforska allt.

25 September

Hela veckan har bjudit på ett underbart höstväder. Så där lagom kyligt och mestadels sol.

Idag har jag och  Hälge varit ut i skogen, bara vi två. Det känns som om det är ett tag sedan han fick rå om matte, utan barnvagnar eller Center. Vi tog med oss kameran och en dummy, det är ett tag sedan, eftersom mina dummies har legat i en av de 20 kartongerna som inte blivit uppackade sedan flytten. Vi hade en trevlig tur och Hälge förvånade mig genom att vara riktigt duktig, trots att det var länge sedan!  En massa bilder fotade jag, så här kommer några.

I flygande fläng

Väntar på att få hämta

Paus!

Matte har gömt godis på en gren

Men den trillade nog ner

Lite inkallning är alltid bra att träna

Nästa gång jag uppdaterar har vi fått tillökning i flocken. Hennes sida är nästan klar, bara lite små fix kvar innan den kan läggas ut.

Tjing tjing!

20 September

Idag har jag hälsat på lilla Fröken igen. Oj vad hon har växt! Nu är det sån fart på dom, att jag knappt fick någon bra bild alls. Får man med huvudet, så är resten av kroppen upp och ner, ja eller nåt sånt. Men så fina dom är hela kullen och jätte sociala! Nu är det bara en vecka kvar, innan hon får flytta hem och vända upp och ner på hela huset, fast det gör Emil varje dag, så det blir nog ingen större skillnad.

Här hemma pysslar vi med lite allt möjligt. Jag plockar lingon,, ivrigt påhejad av Emil som smaskar för fullt. Egentligen är jag inte alls någon lingonälskare, jag äter bara lingon till palt och potatisbullar, men att plocka tycker jag är trevligt. Man kan alltid ge bort bären till  någon annan. Blåbären däremot är jag snål om =) Härom dagen när vi var i skogen ropade Emil förtjust, mamma kaka, mamma bulle. Och där stod han med en halvrutten svamp i händerna. Sån tur var så hade han inte smakat på den. Men fyyy hur illa hans händer luktade sen, jag höll nästan på att spy.

Center har fått ett ryck när det gäller att massakera mjukisdjur. Just nu går ingenting säkert. Inte heller grannens (= min syster) katter går säkra. För även om han har blivit duktig på att inte gå ut så fort dörren öppnas, så tar han i bland chansen att ge katterna en anledning att klättra upp i träden..... När han inte sysslar med hyss så pysslar han om Axel. Han pussar och pussar, så att man till slut måste säga åt honom på skarpen. Och då får man en mycket surt taxbläng tillbaka. Han vet minsann hur små bäbisar ska skötas.

Hälge har hunnit med att äta bröd tre gånger sedan korvbröden. I förrgår åt han en hel (!) fullkornslimpa, men då rörde till i magen ordentligt. Vi måste lära oss att inte lämna något ätbart i welsh-som-står-på-bakbenen-höjd. Utöver att äta bröd så har Hälge backat tillbaka till spökåldern. Igår när vi gick ut stod en röd bensindunk på uppfarten. Och den var minsann livsfarlig. Jag kan utan att överdriva skriva att jag aldrig sett Hälge så rabiat. Svansen stel som en pinne och han morrade och skällde om vartannat. Inte förrän Jag och Center gick fram till den, så lugnade han ner sig. Han måste nog haft en mardröm om den innan..

I skolan går det riktigt bra, vi hade en obligatorisk projektuppgift som skulle göras och den satte jag igång med på en gång, så nu är den i princip klar, bara lite finjusteringar kvar. Det innebär att jag kan vara hemma helt nu och läsa in resten av kursen på egen hand, fram tills dess att det är tentadags om drygt 7 veckor. Skönt!

Nä nu är det sent, men här kommer lite blandade bilder från veckan som varit.

Pöss på dig

Åhh mera pöss

Mer vild än tam?

Kanske det....

Fröken och mamma Frida

Mamma Frida in action

Sååå fina!

Bara bus

Hälge har stoppat in prillan

Vila i sängen, i alla fall för Center

Lingonsylt för hela slanten

7 September

Att taxvalpar är underbara det vet ju alla, men visst är det något alldeles speciellt med en liten valp som så småningom ska bli en del i just vår familj. Den lyser liksom lite extra =)
Idag har vi hälsat på världens sötaste lilla tjej och hennes syskon. Alla tre är helt underbara och jag är förälskad =)

Ni förstår väl att vi längtar som bara den!

Igår hjälpte Emil mig att trimma Hälge. Emil kammar och jag klipper. Hälge fäller för fullt just nu, så det var läge att bli av med lite päls utomhus. Han är jätte fin, så jag kommer nog att anmäla honom till SSRK's utställning i Boden. Det är länge sen sist, så jag tror nog att han kan stå ut med det.
Igår var han ganska billig, senaste tiden tycker jag att det har funkat helt ok att lämna honom hemma med Center, men igår hade han varit upp på köksbänken och ätit inte mindre än 12 korvbröd.... Det kan väl knappast ha varit gott!
Center har helt plötsligt förstått att bara för att dörren står öppen, så är det inte fritt fram att gå ut. I 6,5 år har han tagit alla tillfällen i akt och smitit direkt han har fått chansen. Vi har inte kommit på någon gyllene metod eller så, utan han har bara slutat försöka helt enkelt. Så man ska aldrig ge upp.

Jag har börjat skolan igen, femte terminen på Väg och Vatten. Jag har velat fram och tillbaka om jag skulle ta studieuppehåll och "bara" vara mammaledig, men jag är sugen på att läsa, så jag kommer att läsa halvtid och välja kurser som jag behöver för min examen, men som jag kan läsa mest hemifrån och styra tiden lite hur jag vill.

Hösten har kommit på riktigt nu och det är bara någon plusgrad om nätterna. Men det innebär att man kan elda en brasa i kaminen på morgonen och mysa framför den. Som alltid när det blir ny årstid så tycker jag att just den årstiden är den bästa, knasigt va, men alla årstider har sin charm. Det enda jag inte gillar med höst, är att det är kolsvart ute på kvällen. Och vi bor långt ifrån allt vad gatubelysning heter. Efter att grannen sett en björn bara 20 meter från vårat hus, är jag lite extra vaksam. Men jag hoppas att hon såg fel och att det bara var älgen som brukar hålla till här som hon såg. För älgar är bara mysiga.

Tjing tjing!

1 September

Lillprinsen, busfröet, charmtrollet Emil blev 2 år idag!

HIPP HIPP HURRA!!!!

27 Augusti

Först och främst vill jag gratulera Felix son och Dixies kullbror Kasper (Herrnillson's Don Juan) med matte Helena, som har tagit ett första pris i lydnadsklass 1, 171,5 poäng och klassvinnare! Det gör mig glad att Felix härliga "will to please" har gått i arv och jag är säker på att Felix är mallig över sin son! Lycka till i fortsättningen också!

Augusti närmar sig slutet och löven börjar faktiskt att ändra färg. Vissa veckor går så fort, medan andra bara släpar sig fram, det är konstigt det där. Lilla Axel har hunnit bli 4 månader och börjar bli ganska medveten om att det händer saker runt omkring honom. Center kan inte pussa på honom hur som helst, för mitt i allt lyckas han ta ett rejält grepp om hans öra. Center skulle nog, om han fick, inte göra annat än att pussa på honom och ligga bredvid honom hela dagarna.

Några av er har kanske läst i gästboken och förstått att det är Centers syster som också fått diskbråck och så allvarligt att hon fick somna in. Jag har fått en så fin bild av henne på mailen och hon och Center är så lika att Roger trodde att det var Center när jag visade honom den. Vi lider med hennes familj och jag hoppas verkligen att hans andra syster klarar sig från ryggproblem.

Senaste veckorna har varit ganska fullmatade, jag tentapluggar till en tenta som jag ska skriva på fredag. Vi har haft dop för Axel och i helgen ska vi på dop, bröllop och ha kalas för Emil. För på måndag blir vårat busfrö 2 år. Hundarna och barnen tar det mesta av min tid och jag undrar verkligen vad jag gjorde innan jag hade dom? Betydligt tråkigare måste jag ha haft det i alla fall =)

Men mest av allt längtar vi efter vår lilla prinsessa. Hon växer så det knakar och är alldeles ljuvligt söt! Snart får vi åka och hälsa på och snosa valpmage!

Här kommer 2 bilder på Center. Han är alltid snäll, men visst ser han extra snäll ut när han sitter vid köksbordet och bara är lite sugen på frukost....

6 Augusti
Bara början på Augusti, men redan höst? Efter några riktigt varma dagar så slog kylan till och jackan har åkt på igen. Men förhoppningsvis är det övergående =)
Vi har tillbringat en vecka i Timrå och det var en lycklig Center som mötte oss när vi kom dit. Borta bra, men hemma bäst heter det ju. Center har gjort framsteg medan han har varit hos mamma, men trots att han blivit bortskämd med hemlagad mat har han inte ökat ett hekto ens. Lite äventyr har han fått vara med om. En lös schäfer kom framspringande, men sån tur var var den inte direkt aggressiv, men Center blev rejält skrämd och det tog några dagar innan han blev sig själv igen. Man törs knappt tänka på hur det kunde ha slutat. Nu är han i alla fall hemma igen och här finns inga schäfrar. Hans promenader är utökade och nu går vi 4-5 km åt gången. Vi går även i skogen och han klarar av att balansera på stock och sten. Visst syns det i bland att det ena bakbenet inte alltid placerar sig rätt, men det är inget som han verkar störas av på något sätt. Nu när semestertiderna är slut ska vi börja gå på Rehab igen, det bygger muskler bättre än vad promenaderna gör. Center har något annat kul att se fram emot, han ska få en lillasyster. Så nu busar han för fullt hela dagarna för att vara laddad tills hon kommer hem. Hi hi =) Och jag längtar nog ännu mer, det ska bli super kul!
Hälge har lite otur just nu. Det är inte länge sedan han skrapade pungen ganska ordentligt när han härjade i skogen och nu har han gjort illa tassen och fått ett sår. Det är inte så illa att han haltar eller så, men han slickar och slickar, så snart måste vi nog ta till den där hemska tratten.. Något som däremot är betydligt roligare för Hälge är att husse har blivit "antagen" till jaktklubben där vi bor. Det innebär att när jaktsäsongen startar får han jaga fågel precis bakom huset och annat också förstås. Grattis husse!
Dessa fåglar som flyger in i fönstren nästan dagligen. Jag skulle verkligen behöva sätta något i fönstren för att dom ska se dom. Jag mår lika dåligt varje gång jag hör dunsen, men sån tur var verkar dom flesta kvickna till efter en stund. En annan stackare kom in via skorstenen och satt och pickade på glaset inuti kaminen. Jag borde egentligen ha fotat den, men i det läget tyckte jag så synd om den, att jag bara ville få ut den i det fria igen.

Snart har Hälges päls som jag klippte ner vuxit ut igen och då ska vi åka på utställning. Men då måste jag kanske trimma till lurvtrollet lite..... Men jag tyckte att effileringssaxen förtjänade lite semester!

8 Juli
Sommar, sommar, sommar......

Vi tar dagen som den kommer, njuter av solen och gör det vi känner för =)
Badar, promenerar, jobbar på tomten mm.
Hälge har fått spåra mer och är riktigt duktig, men när han stöter på fågel så glömmer han helt bort spåret och det bara fladdrar mellan öronen..
Jag har varit ner och kikat på taxarna på WW, men fladdrade nog mest mellan ringarna. Det var alldeles för många taxar. Kameran hade jag i högsta hugg och fotade, ja inte ett enda kort? Hur skulle jag kunna bestämma vad jag skulle fota =)
Grattis till alla er som det gick riktigt bra för!!!!
Center har åkt på semester. Min mamma var här och hälsade på och ville sedan låna med honom hem, så det fick hon.. Vi åker snart ner till Timrå och hälsar på och då hämtar vi hem honom. Det är väldigt konstigt att bara ha en hund hemma, men det är nog skönt för Center att få miljöombyte. Center blir bara bättre och bättre och det är knappt man kan se att han har varit skadad. Hurra!

Soldyrkaren.....



Sämre kan man ha det!



Strandprinsen.....



Simkungen....



Paus!

25 Juni

Oj vad jag uppdaterar tätt, men i bland känns det som om jag har mer att skriva helt enkelt.
Center var på Rehab igår igen och denna gång var det sjukgymnasten som vi hade första gången (12 dagar tidigare). Hon blev lite förvånad och tyckte att Center var en helt annan hund än sist. Så pigg och glad och rygglinjen hade rätat ut sig. Så denna gång fick han gå 8 + 7 min och i ett högre tempo. Och hela tiden gick han bra. Han är lite svagare i vänster bak, men det handlar nog mest om muskelstyrka. Ni kan säkert ana hur skönt det känns, att han är nästan återställd. Än har det gått så pass kort tid, att han säkerligen kommer att bli mycket bättre och snart kanske han klarar av att gå i skogen också!

När Felix drabbades av diskbråcket läste jag allt om diskbråck som jag kunde hitta på nätet och ändå när Center drabbades så trodde jag inte att det kunde vara det. Symtomen stämde inte med det jag läst och framför allt hört. De flesta taxägare vet att ryggproblem är vanliga hos tax och ändå kanske många med mig inte vet så mycket. Till exempel borde jag i Felix fall varit påstridigt och trots att det var lördag kväll varit bestämd med att få komma till veterinären. Men eftersom han inte verkade ha ont (som jag då trodde att hundar som drabbades av diskbråck alltid hade) så trodde jag bara att han gjort illa ena benet och att vi kunde göra som veterinären sa och avvakta. Man kan alltid fundera i efterhand om man kunde gjort något annorlunda. När Felix opererades var hans ryggmärg i mycket dåligt skick, trots att det bara gått ett dygn sedan olyckan, vilket berodde på att bråcket var så pass stort. Kanske hade han klarat sig bättre om han opererats tidigare? Men framför allt önskar jag att jag vetat att vid blotta misstanken om diskbråck, ska hunden hållas i absolut stillhet för att inte förvärra bråcket.
När Center sedan drabbades av sitt långsamt uppkomna bråck, borde jag redan vid de första symtomen, när han inte kunde hoppa upp i soffan, att hålla honom i stillhet. Men jag trodde att han kanske bara hade lite träningsvärk, eftersom vi gått en mil dagen innan.
Nu verkar det gå bra för Center i alla fall , trots att det hann gå några dagar innan han började sin burvila.

Varför skriver jag då detta? Om någon annan blir drabbad kanske dom har läst det, eller hört det och tar det säkra före det osäkra. Alla "ryggproblem" hos taxar är inte diskbråck, men det är så pass vanligt att det är bättre att tro det värsta och sedan efter utredning kanske få svaret att det är något annat, betydligt lindrigare. Jag har också fått erfara att diskbråcksdiagnosen i princip fastställs på grund av att det är just tax, så man ska även vara påstridig och se till att alla andra eventuella orsaker är utredda. Diskbråckssymtomen kan se olika ut, min bild var att hundarna skjuter rygg och skriker av smärta. Felix visade ingen smärta alls, bara hälta först, för att sedan ganska fort bli förlamad. Center pep till när vi lyfte honom, men inte varje gång. Slutade sedan att hoppa och började sedan bli lite vinglig. Så även väldigt lindriga symtom, kan betyda en stor skada....

Nu lämnar jag detta allvarligare ämne för något roligare. Jag känner att det fattas en tax och även om en ny hund inte kan ta Felix plats, så börjar jag längta efter en valp. Någon att gosa med, spårträna och få ställa ut i valpklass =)
Så förhoppningen är att vi ska få en ny familjemedlem i vinter. Och var kan man få träffa så många vackra taxar som på världsutställningen? Så i måndags bokade jag flyg ner, bara över dagen, för att få njuta av alla taxar. Min gode vän Eva, som är lika taxtokig som mig, hänger med och givetvis Axel, som åker dit maten åker =)  Jag längtar redan och det enda dilemmat är hur man ska hinna se så mycket som möjligt? Och dessutom hinna shoppa lite hundprylar också!

22 Juni

Jag hoppas att alla har haft en trevlig midsommar, det hade vi =)

Center har varit på Rehab igen och visade en klar förbättring från första gången. Han går riktigt bra nu, även om han fortfarande är  lite vinglig. Men vi kan gå lite promenader och det är mest när han ökar tempot som det blir lite jämfota hopp. Det känns i alla fall som om jag kan pusta ut lite grann och tro på att det går vägen! Idag lyckades han till och med hoppa upp i soffan.

Hälge har fått gå årets första spår. Jag och Sandra trotsade björnrädslan och la spår åt både Hälge och Solo. Vi la inte så långa spår, eftersom det var ett tag sen sist. Hälge spårade riktigt bra, men tempot är alldeles för högt. Trots att spåret legat i 24 timmar och att det är jätte torrt i marken, så fick jag mer eller mindre springa bakom. Så nu måste vi träna på att sänka farten. Solo hittade också till klöven, även om hans matte tyckte att han var fladdrig. Och det minns jag så väl att Hälge var i den åldern. När vi gick anlaget fick jag säga till honom på skarpen att sluta jaga skogsmöss..... Men det är tur att dom landar lite med åren.
Hälge har blivit så lugn inne att man inte märker av honom. Jag får gå och kika på honom då och då för att kolla så att vi inte har glömt honom ute. Men börjar man öppna kylen och laga mat så håller han sig framme.

Sedan i torsdags har vi sommarlov. Hela flocken är ledig till slutet på augusti, härligt! Visserligen ska tomten fixas, men alltid blir det tid över till att njuta av sommaren! Och för mig är promenader det bästa jag vet, jag skulle kunna vara ute i timmar om det inte vore för myggen....

Nöjd matte och stolt Hälge

Sandra och Solo

Center får roa sig med lugnare aktiviteter inne.
"Center bygga" som Emil kallade det.

Sen kan man ta igen sig i solen

Däremot är de inte populärt att vara i "hagen" ute. Efter att han försökt gräva
sig ut, visade han sin protest genom att sticka ut i nosen. Klart han tycker
att det är taskigt att Hälge får vara lös och inte han.

14 Juni

Centers burvila är äntligen över och vi har varit på återbesök hos veterinären. Han har i alla fall inte blivit sämre, så med tiden ska han förhoppningsvis bli återställd. Han går med bägge bakbenen, men placerar dom lite galet, ofta lite i kors, så därför går han vingligt. Men vi fick klartecken att börja med Rehab, så första vattenträningen var vi på i Torsdags. Jag var helt övertygad om att han skulle vägra att röra sig i vattnet. Han hatar att bli blöt och brukar visa vad han tycker, men han gav med sig ganska fort och promenerade sina 3x3 minuter utan några större protester. I vattnet gick han riktigt bra, tänk vilken skillnad det gör med lyfthjälpen. Tanken med vattenrehab är att han ska få bygga upp musklerna igen, men också att själva gåendet ska stimulera nerverna till att komma igång, så att han får tillbaka placeringsreflexen. Enligt vad jag läst är placeringsreflexen det första som påverkas vid ett diskbråck, men också det sista som kommer tillbaka, så det kan ta tid helt enkelt. Han har lite ont när sjukgymnasten böjer i ryggen, men  verkar inte ha ont annars. Han är överlycklig att slippa sin hage, så han studsar runt och gör glädjeskutt här hemma. Men än försöker vi att få honom att ta det lite lugnt, jag är orolig över bråcket...
Nu får han också gå på lite korta promenader, som vi kan utöka sakta.

Hälge mår prima och njuter nog av våra långa promenader som han nu är ensam hund på. Vi promenerar ungefär samma runda varje förmiddag och passerar alltid några hästhagar där hästarna nu går på sommarbete. Jag stannar alltid och pratar med pållarna (det måste man göra) och  Hälge står stilla och tittar tills dess att hästarna stirrat på honom en stund, då börjar han göra en massa lekinviter, fast hästarna verkar inte riktigt förstå det. Häromdagen satt en trastunge vid vägkanten. Antagligen hade den trillat ur boet, för den såg inte tillräckligt stor ut för att ha börjat med flygövningar. Hälge blev alldeles förtvivlad när vi bara gick förbi den och han berättade flera gånger för mig att vi minsann borde tagit med pippin hem.
Jag är jätte sugen på att lägga spår åt Hälge, men jag måste erkänna att alla dessa björnar känns lite läskiga. Men om man lägger spåret hyfsat nära vägen och kanske på ett kalhygge så att man har god sikt, så kanske det känns mindre läskigt. Annars lägger jag spår på tomten, vi har i alla fall en liten bit som är orörd och fortfarande är skog, men då blir det ett pytte spår och det är inte så kul för Hälge.

Axel blir hela 2månader på tisdag, oj oj vad tiden går fort.

Om ni undrar vad han tittar på med så stora ögon så är det storebror som leker med motljusskyddet.

5 Juni

Som ni ser är sidan omgjord nu. Det var på tiden att snögubbarna försvann. I och med Felix bortgång, kände jag att hela sidan behövde göras om. Allt är inte klart, men kommer i sinom tid.

Sorgen är tung att bära och jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om Felix och om saknaden. Men det gör bara ondare att sätta det på pränt. I stället kommer jag att här på sidan försöka blicka framåt och glädjas åt allt det vi har kvar. Det är viktigt att försöka vara optimistisk, inte minst för Centers skull, som snart ska påbörja sin rehabilitering. Center har haft två veckors burvila nu och har inte blivit sämre i alla fall. Han har ny medicin och har även fått prova ett nytt pulver som ska hjälpa magen att klara av medicineringen och det verkar fungera. Men han är måttligt less på att ligga i sina hage, men om dagarna får han vara i en liten hage på gården när vi är ute. Så får han i alla fall njuta av solen och värmen.

Till sist kan jag berätta att mitt kennelnamn, SPÅRDAX, har blivit godkänt. Jag sökte det i god tid, för att det skulle vara klart innan Dixie skulle få sin första kull. Nu blir det ingen kull efter henne, men vem vet, kanske det blir en tik i flocken i framtiden.

30 Maj

Felix fick igår somna in, lugnt och stilla i mina armar. Efter att han börjat få ont och varken tabletter eller smärtplåster kunde lindra, fanns inga alternativ.
Sorgen och saknaden är ofantlig. Älskade älskade Felix.....

En stor kram till alla er som stöttat, peppat och hoppats under dessa tre månader. Precis när vi börjat se ljust på hans framtid, när framstegen börjat komma, så blir det så här....

Min älskade vän, en fantastisk hund med ett hjärta av guld, som förgyllt mina dagar, varit en trogen kompis på promenaderna, som varit en pärla att visa i ringen, som älskade att spåra och som var den kelsjukaste man bara kan tänka sig.

Felix, vi glömmer dig aldrig!

25 Maj

Center har ett diskbråck..... På ungefär samma ställe som Felix, i början av ländkotorna. Eftersom han har så lindriga symtom, så ville dom inte operera honom på Strömsholm, eftersom operationen kan förvärra det hela. Så nu är det strikt burvila som gäller i 3-4 veckor och går det som det ska, har han stora chanser att bli helt frisk. Men det lilla bråcket är som en tickande bomb, en hastig rörelse kan göra det betydligt värre.
Center är just nu ganska låg och kräktes igår kväll. Antagligen är det en biverkning av Rimadylen. Eftersom han är så mager, är jag orolig över att han inte äter ordentligt, men jag får försöka muta honom med sånt som är extra gott.

Vad är oddsen för att båda ens taxar ska få diskbråck inom loppet av tre månader?????

23 Maj

Igår när jag ringde till djursjukhuset för att höra hur Center mådde fick jag det glädjande beskedet att han mådde bättre och kunde få komma hem och få burvila hemma. Jag hämtade Center samtidigt som jag var med Felix till rehab och det var en överlycklig hund, som nästan inte gick att hålla i famnen då han studsade som bara den. Eftersom han var nyrastad av dom då, så dröjde det till kvällen innan vi gick ut för att rasta honom. Och då var han betydligt vingligare på bakbenen och föll till och med omkull, till min stora förskräckelse. När jag steg upp i morse efter att knappt ha sovit något, så kände jag att det enda rätta var att köra honom till Strömsholm. Där kan vi åtminstone få en säker diagnos och operation om det är nödvändigt/möjligt. Jag ringde Roger på jobbet och sa hur jag kände och han beslöt sig för att komma hem så att vi kunde köra tillsammans, det är i alla fall 110 mil. Jag ringde även till Strömsholm och sa att vi ville komma och dom sa att dom har bäst resurser under normala öppettider, men att det givetvis gick att ordna även på jourtid. (Felix opererades på en söndag natt, så jag visste att det gick).
Men istället för att behöva ta med både Axel och Emil, samt Felix och Hälge på den långa resan, så bestämde vi att Roger skulle flyga med Center. För mig hade det varit svårt att flyga, eftersom Axel hade behövt följa och allt hade blivit krångligt.
Efter lite motgångar med flyget, allergiker som var inbokade, så fick vi tag på en biljett och nu är dom på väg.

Jag skulle tro att dom är på Strömsholm vid 18 i kväll. Själv tror jag inte riktigt att det är ett diskbråck, eftersom han inte har ont alls, utan bara vinglar, men det får vara vilken diagnos som helst, bara den går att bota! Och hellre att det är något lindrigt och att vi har åkt dit i onödan, än att inte ha åkt alls.....

Nu blir det en nervös väntan innan jag får besked.

21 Maj

Jag kan bara önska att det är en mardröm som jag snart kommer att vakna ifrån....

Center har under 3-4 dagar verkat ha lite ont, han har inte kunnat hoppa upp i sängen och soffan som han brukar. Vi har klämt och känt för att försöka lista ut  vad som är fel, men han har inte reagerat något speciellt. Igår kväll såg jag att han sprang lite vingligt, bakbenen gick i kors i bland. Men när husse kom in viftade han på svansen lika glatt som alltid.
Vi fick en akuttid till djursjukhuset i morse och antagligen är det ett lindrigt diskbråck. Placeringsreflexen fungerade inte riktigt, men i övrigt är han okej. Närmaste magnetröntgen finns på strömsholm, så vi kunde inte röntga och få det bekräftat med säkerhet, men antagligen är det så. Så nu är han inlagd på djursjukhuset här och behandlas med smärtstillande och burvila. Förhoppningsvis blir han bättre.

BLÄ BLÄ BLÄ för diskbråck!!!!!!!!!!!

Livet är inte rättvist.....

Ni blundar väl för snögubbarna på sidan..... Jag skulle behöva ta mig tid och göra vår på sidan, men det får bli en annan dag. Det är hur som helst fortfarande minusgrader på nätterna här, så alltså är det inte vår än på riktigt. Men så gott som all snö är borta.

"Våren" är ljuvlig. På morgnarna och kvällarna har vi lyssnat till orrarna som spelat, väldigt fascinerande och förra helgen fick vi njuta av en tjädertupp som spatserade på tomten i nästan en halvtimme, innan den begav sig till skogs. Sämre saker kan man titta på vid frukostbordet. Hundarna uppskattade också besökaren.... De senaste dagarna har vi sett en stor rovfågel flera gånger och igår jagade den småfågel utanför köksfönstret och då fick jag se den på nära håll. Jag tror att det är en duvhök, men jag är inte säker. Att ha naturen runt knuten är underbart, men jag är beredd på att det kanske står en björn och äter från soporna någon morgon, det vore inte lika trevligt.

Jag, Axel, Center och Hälge började morgonen med att promenera en mil. Det är precis 5 km från vårat hus, tills dess att asfaltsvägen börjar, så man behöver inte gå på någon hård asfalt. Så fort jag gjort i ordning min cykel efter vinterförvaringen ska jag cykla med hundarna också, men då får barnvagnen stanna hemma.

Hälge är nu rejält nerklippt och han ser ut som en helt annan hund. Det är nog ganska skönt för honom att kunna springa ut och in i skogen, utan att behöva dra med sig en hel gran. Men alla med nytrimmade welshar får blunda nu.....

En korthårig kille

Skönt när man ska ta ett bad i diket

Felix har gjort fler framsteg, nu går han med alla fyra ben och placerar trampdynan neråt. Lite vingligt är det och eftersom ryggen ser ut som ett upp- och nervänt u, så blir gången ganska konstig. Men han går i alla fall!!!! Utöver vattenträningen och stretchingen, har vi även köpt en Pilates boll, där vi tränar balansen. Själv tränar han annat, som nog  gör gott för själen.

Man kan tro att vi är på badstranden, men nejdå, det är bara avsaknad av gräsmatta.....vilket till viss del är sommarens projekt.

Center väntar på tillfälle att smita....

Hälge och Emil roar sig

Felix tar vilopaus från grävandet

Minstingen sussar i vagnen under tiden....

2 Maj

Här är full rulle hela dagarna, så någon tid att sitta vid datorn finns det inte. Men jag känner att jag måste ta mig tid att skriva hur det går för Felix. Jag vet att många håller tummarna och undrar. Innan jag åkte in till BB var jag riktigt bekymrad över höger bakben. Jag tyckte att han blivit sämre och på Strömsholm var de nog med att säga att man skulle se små framsteg och att han absolut inte fick bli sämre, då var hoppet i princip ute. När jag kom hem från BB hade han helt plötsligt blivit mycket bättre på vänster ben och ställde sig upp och stod en ganska lång stund. Så nu har jag insett att det inte är högerbenet som försämrats, utan vänster benet som blivit så pass bra, att man nästan kan säga att det är helt återställt. På Rehab går han med bägge benen i vattnet och sist gick han 4x4 minuter vilket kan jämföras med de 2x2 minuter som han gick första gången. Så visst har han gjort stora framsteg! Här ute på gården klarar han i bland att gå 5-6 steg med bägge bakbenen, men oftast använder han bara det vänstra. Ryggen han blivit väldigt stel och han karpar kan man säga, det beror på att han mest har suttit och antagligen varit rädd för att det ska göra ont. Så av sjukgymnasten har vi fått i "hemläxa" att försöka stretcha ryggen så att kotorna rör sig lite grann i alla fall. För tydligen belastas de bakre kotorna ganska hårt av hur han står, sitter och går nu.

Men placeringsreflexen har inte kommit tillbaka än och jag tror att det främst är det som gör att han inte klarar av att gå så många steg utan att tappa balansen. Han placerar tassen lite hur som helst och har han tur att den hamnar rätt, ja då funkar det att gå, men så placerar han bakbenen i kors eller sätter ner ovansidan av tassen och då tappar han balansen. I bland blir jag så deppig av att se honom. Han har fullt av energi och kämparglöd och så gör inte benen som han vill. Men svansen går i ett, så jag tror i alla fall att han njuter av att vara ute och han njuter av de stunder som jag bara ägnar åt honom.

Det är bara att fortsätta träna och hoppas hoppas på ytterligare framsteg! Så lätt ger vi inte upp, varken jag eller Felix!

Hälge ägnar sig åt att röja runt i skogen, nu har skogsfåglarna börjat visa sig och vi har väldigt gott om orre och skogsduvor. Så en hel del fåglar får han stöta upp under våra promenader. Och det är bäst att passa på, snart är det ungar och koppeltvång, så då blir det inga race i skogen för Hälge. Det är så härligt att promenera nu när man inte får ont här och var, det är bara att bygga upp flåset igen =)

Axel sover hittills (peppar, peppar) väldigt bra om nätterna, så jag har gott om energi att göra av med på dagarna. Och det behövs, Emil har en ständigt fulltankad turbomotor och man får verkligen ligga i för att hänga med honom.

På utställningsfronten blir det nog väldigt lugnt, Felix kan givetvis inte ställas och Hälge klipper jag antagligen ner i sommar. Han vill gärna bada varje dag och då är det skönt med mindre päls. Dessutom drar han in en hel skog när han har varit ute. Center är som ni vet inte direkt någon utställningshund, så han får vara tills han blir veteran. Då ska jag nog ställa honom bara för att han fortfarande är så valpsöt =) Jag hoppas däremot att jag ska komma i gång och spåra med Hälge igen och kanske gå något prov om han kan glömma fåglarna och koncentrera sig på spåret i stället =)

Vi har förresten fotat Felix på Rehab, lite svårt att fota genom glaset, men nån bild kan ni få se i alla fall!

20 April

Flocken har fått en ny familjemedlem! Välkommen till världen lillprinsen Axel! Han föddes tidigt på torsdag morgon, 03.48 och vägde nätta 4600 g till sina 53 cm. Han slog storebror med närmare ett kilo....
För att göra en kort historia kort, så hade jag på kvällen inga som helst känningar om att en bäbis var på G, men plötsligt satte det igång vid nio tiden och vid elva var värkarna så täta att vi åkte in. De 3,5 milen till sjukhuset tog 1,5 timme eftersom jag var tvungen att gå ut ur bilen och stå vid varje värk, men till slut bet jag ihop för att överhuvudtaget komma fram. Vi kom fram kl. 01 och inom tre timmar var han född. Det blev ganska stressigt i slutet, han fastnade och andades inte och den tid det tog innan han skrek var nog de värsta i mitt liv, men tack och lov gick det bra och vi fick en liten guldklimp!

På fredagen åkte vi hem och nu försöker vi så smått att hitta rutiner. Det tar ju sin tid innan allt flyter på som det ska, men både Emil och hundarna tar det hela med ro.

Här kommer bilder på lillen:

9 April

Jä-la data virus som ställde till det för oss! En ilsken rackare som vägrade försvinna och hela datorn fick installeras om.... Nu ska den förhoppningsvis fungera igen.
Vi har hunnit med att fira Hälges 4 års dag, den 4 April. Jag kan konstatera att ett år hit eller dit inte har någon betydelse, han är fortfarande ungefär lika tokig som en unghund. Men vad man får skratta åt alla hans upptåg. Fast det finns mindre roliga upptåg också, som att han har blivit ännu värre att lämna ensam efter att vi flyttat till huset och på dörrkarmarna syns tydliga spår av en olycklig hund. Inte alls kul, men tur att det är sällan han behöver vara själv.
Idag firar vi ytterligare ett födelsedagsbarn, Felix som blir sju år. Senaste veckan har jag sett härliga framsteg, som att den tidigare hängande svansen nu kan vifta på för fullt och han kämpar verkligen för att ställa sig upp ute och i bland lyckas han. Han använder bägge bakbenen när han går/simmar på Rehab, så nu är vi på god väg. Men även om han är en riktigt snäll hund som gärna vill vara till lags, så tar han inte ett steg i bassängen om han inte får Frolic. Så pass mycket tax är han i alla fall. Här hemma försöker jag träna och massera honom så mycket som jag kan, men magen är ordentligt i vägen och mina fötter och vader kan nog jämföras med en elefants. På fredag är bäbisen beräknad, men det tror jag inte att den har fattat, utan det dröjer säkert någon vecka till efter det. Men jag försöker att prata han/hon till rätta och säga att det är läge precis nu att komma ut. Jag längtar efter att orka med långa prommisar igen!
Center har som jag skrivit tidigare fått friheten att vara ute lös, men häromdagen var det ett harspår som lockade alltför mycket, så han drog iväg med nosen i backen. Efter 45 minuter kom han tillbaka, med blödande framtassar. Här var nämligen ordentligt med skare, men antagligen hamnade han någonstans där skaren inte riktigt höll, så han var lite skinnflådd. Men det verkar som om det läker utan problem i alla fall.
Jag läser bara en kurs i skolan just nu, så jag passar på att försöka få lite ordning här hemma. Bland annat har vi fixat en datahörna, så nu slipper datorn bo på köksbordet. Och i tvättstugan håller vi på att fixa inför bäbbens ankomst. Bilder kommer nog längre fram.
Nästa gång jag uppdaterar hoppas jag att bäbben har tittat ut, men vi får väl se hur det blir med det =)

25 Mars

Idag får jag skriva Glad påsk i efterskott! Jag hade tänkt att uppdatera innan påsk, men en av grannarna kapade telefonledningen med sin traktor. Inte med flit förstås, men ganska klumpigt gjort i alla fall. Telia hade givetvis inte tid att laga ledningen på en gång, så vi fick vara utan både telefon och internet hela påsken.
Felix har gjort framsteg under veckan som gått. Högerbenet kan han stå på och försöker själv att ställa sig, men vänster hänger inte med, så han tappar balansen. Han har verkligen varit pigg och med Mikkiselen som hjälp för att hålla upp bakdelen så har han galopperat ute. Men i helgen kom ett riktigt bakslag, han har haft riktigt ont. Han får Rimadyl morgon och kväll (mot smärta och inflammation) och tidigare har jag aldrig sett några tecken på att han skulle ha ont, men i helgen har han några timmar efter att han fått tabletten fått värk. Han blir alldeles stel och stirrig och har till och med kvidigt. Helst vill han bara sitta i min famn. Det var verkligen hemskt att se. Jag pratade med Strömsholm, men fick inte ge mer smärtstillande, utan skulle bara avvakta till idag och sedan åka till veterinären. Igår kväll såg jag att snoppen var svullen och misstänkte att han förfrusit den. Idag hade vi tid hos Rehab, så vet fick göra en snoppkoll innan och visst var det så att han frysit lite mycket. Så antagligen är det den han har haft ont av och inte ryggen. Men förhoppningsvis går det till sig av sig själv, annars måste den tydligen opereras, men både jag och Felix  har fått nog av operationer, så vi har bestämt att den ska läka själv. Han fick sedan sina 4 minuter vattenträning och försöker att gå med högerbenet. Men än fungerar inte riktigt placeringen, utan han sätter lika ofta ner ovansidan av tassen, som trampdynan, så det är lite svårt, men vi tränar på.
Men så ikväll kom ett stort framsteg. Han kliade sig med högerbenet. Han nådde inte riktigt till halsen som han tänkt, men han jobbade ordentligt med benet. Duktig pojke!!!! Nu skulle jag bara önska att även vänsterbenet skulle komma igång lite grann, det skulle underlätta för honom. På torsdag är det dags för Rehab igen, så kanske det händer lite mer då =)
Det är 17 dagar kvar till beräknad förlossning, så vi får se om Bäbben stannar kvar i magen tills dess. Jag ser fram emot att få lägga magen i vagnen och bli lite smidigare.

Center och Hälge mår bara bra, men hamnar lite i skymundan. Men det är någon dom finner sig i och jag måste helt enkelt släppa det dåliga samvetet. En av stugägarna har varit här i helgen och han har en norrbottenspets tik som Hälge leker så bra med, så han har fått göra av med energi på så sätt. Hon är så söt tiken, igår kom hon hit och skällde utanför balkongdörren, så jag släppte ut Hälge till henne och sedan röjde dom runt som bara den. Center har fått förtroende att vara lös ute, han drar inte alls iväg på samma sätt som när både han och Felix får chansen, utan han strosar runt på tomten och sitter ner och spanar. Men när det är skotrar i farten har han utegångsförbud, för att höra drevskallet bakom en brummande skoter är inte alls kul.....

Så två bilder från idag. Den första bilden är från ikväll, när jag höll på att renbädda och Emil var trött, så han hittade sig en mjuk och go kudde.

En söt tröttis

14 Mars

Nu har Felix varit hemma några dagar, men jag har inte riktigt haft tid att uppdatera.
Jag flög ner i måndags till Strömsholm för att äntligen få hämta hem Felix. Eftersom jag var framme i så pass god tid, så passade vi på att kika på stallarna på Strömsholm. Som "gammal" hästtjej är det kul att se. Till slut närmade sig klockan två och det var dags att åka till djursjukhuset. Rehab avd. såg man från väntrummet och tror ni inte att en välbekant tax simmade på för fullt i bassängen. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka, så sjukgymnasten såg mig och kom med Felix så att vi fick hälsa. Första fattade han inte att det var jag, men sedan blev det pusskalas. Medan Felix fick fortsätta passet, fick jag vänta på att ordna allt med försäkringsbolaget och sedan fick jag träffa vet och sjukgymnasten. Jag fick veta hur operationen gått till och att det var disk 19 som drabbats, vilket jag tror är den första på länden. Sedan fick jag en massa tips och råd av sjukgymnasten, hur vi skulle kunna fortsätta träna hemma. Egentligen brukar dom inte skicka hem hundar som inte kan pinka själv, men dom tyckte att Felix behövde få komma hem och få lite gnista. Som det stod i journalen: "Trevlig tax, måttligt road över att vara här". Han förstod inte vad han hade där att göra.

Väl hemma möttes han av två svansviftande herrar, som dock möttes av morrande från hans sida. Han hade inte alls lust att vara social. Men pinka det fixade han själv så fort han kom ut. Hela måndag natt och nästan hela tisdagen bara sov han. Vi tränade lite emellanåt och tränade lite i den stora badbaljan som jag lyckats få tag i. På strömsholm hade dom lyckats få honom att sparka med bakbenen genom att trycka hårt på tassarna, men någon sådan respons lyckades vi inte få. På onsdagen gick det lite bättre, men än finns inga ledningar till musklerna. Men sånt tar tid att läka. Igår var jag på första Rehab besöket på djursjukhuset här och fick träffa deras jätte trevliga och positiva personal. Det blev ingen simning eftersom de ville att stygnen skulle vara tagna först, men lite mer massage tips och en Mikki sele (som håller upp bakdelen) inhandlades. Dom var nämligen slut på Strömsholm. På måndag ska stygnen tas och sedan börjar vattenträningen där på tisdagen. Vi kommer att åka dit två gånger i veckan och resten av träningen gör vi hemma.

Felix är sig själv, bortsett från att bakdelen inte hänger med. Lika go, glad och pussig som alltid. Men efter att ha blivit lämnad på Strömsholm, gillar han inte när jag går till ett annat rum än där han är. Då tjuter han övergivet i sin hage. Aptiten är enorm och jag vet inte riktigt hur mycket mat jag törs ge honom. Men han har tappat lite hull under veckan, så han behöver nog få äta i kapp. Han säger till när han behöver pinka, men klarar inte av att hålla sig någon längre stund, så när han piper är det bråttom ut. Nätterna tillbringar han i sovrummet, så att jag ska höra om han vill något. Spjälsängen passar perfekt till en skadad tax =)

Nu är det bara att träna på, samtidigt som kroppen behöver lugn och ro för att läka. Men till sommaren kanske han får hänga med på promenaderna igen!

Mysigt i spjälsängen

Välbehövd vila

9 Mars

Imorgon är det äntligen dags!!! Veckan har varit lååång, men äntligen får hjärtat komma hem. Det har inte hänt så mycket för hans del, men jag hoppas att vi får se mer framsteg hemma. Fortfarande kan han inte riktigt pinka själv, utan behöver lite hjälp, men det får jag lära mig, så det fixar vi nog. Idag har jag pratat med en av sköterskorna som sa att Felix är så rolig att jobba med och så gullig och hon berättade att han hade bäddat för fullt i buren idag, så nog låter det som om han mår bra. Och så länge han inte har ont får träningen ta den tid det tar.
Jag har varit på skolan igår och idag och gjort klart ett grupparbete, så nu kan jag släppa tanken på det. Jag måste in till skolan några dagar till veckan, men Roger jobbar natt, så det är skönt att han är hemma på dagarna. Även om han sover, så finns han här om Felix behöver det.
Idag har jag också tvättat upp bäbiskläderna, BB-väskan ska vara packad 4 veckor innan har jag bestämt, så det är på fredag den ska vara klar. Men jisses vad dom ser små ut kläderna, har verkligen Emil varit så liten?

Jag återkommer med en rapport i morgon kväll, om jag inte har fullt upp med att mysa med Felix, då får det dröja någon dag!

7 Mars

Dagens rapport från Strömsholm är att Felix mår ungefär som igår. Men han har börjat äta själv. Han kan fortfarande inte pinka själv, utan kommer igång med ett lätt tryck på blåsan. Dom vill ha kvar honom över helgen och hoppas att pinkandet ska komma igång. Men på måndag får jag hämta honom, eftersom dom inte kan göra mer för honom där än vad som kan göras här. Jag har bokat flyget klart idag och förberett djursjukhuset i Gammelstad att vi eventuellt vill komma dit på tisdag. Rehab där har inte öppet alla dagar, men dom har lovat att göra undantag om det behövs. I dagsläget vet jag inte hur hans rehabplan kommer att se ut, men i samband med hämtningen kommer jag att få träffa rehabteamet och få all information från dom. Han kommer antagligen ha kvar lite mediciner också som ska tas. I helgen ska jag ordna lite här hemma, inhandla lite fler kompostgaller så att han kan få lugn och ro. För säkerhets skull får jag nog hålla honom åtskild från Hälge och Center, man vet aldrig om dom försöker busa med honom och det får nog vänta ett tag.
 Åhh vad det känns skönt att snart få se honom!!!!
Jag har lite kvar i skolan som måste fixas och jag ska försöka göra det mesta i helgen. När han väl är hemma kommer jag nog knappt att vilja lämna hemmet, annat än om jag måste.

Felix diskbråck får även andra konsekvenser. Dixie kommer inte att användas i avel och kommer därmed att övergå i Karins ägo. Det känns givetvis tråkigt, men jag skulle aldrig kunna se mina blivande valpköpare i ögonen om jag gjorde på något annat sätt. Jag tycker hellre att man ska ta en hund extra ur aveln, än att riskera att det är ärftligt och att det förs vidare. Diskbråck är så pass allvarligt och inget som jag önskar att någon hund skulle behöva drabbas av.

Jag passar även på att rapportera om Hälges senaste utställning, i Lördags innan olyckan. Det var SSRK i Piteå som arrangerade och domare var Jens Karlsson (Art-Wave's kennel). Det var 4 hanar i championklass och Hälge vann klassen och var den enda av championhanarna som fick CK. Sammanlagt fick 4 hanar CK och bland dessa blev Hälge placerad som 4:a, då domaren tyckte bättre om dom mer eleganta och lite nättare typerna. Men han tyckte att Hälge var väl värd sitt CK och sina championtitlar. Hälge visade sig lika bra som sist och det är jätte kul att springa med honom i ringen. Dock är det ganska tungt för mig med min jätte mage, men jag överlevde =) Men nu blir det inga fler utställningar innan bäbisen har tittat ut.
Hälges kritik löd:
"Hane av bra storlek och proportioner. Vackert huvud och uttryck. Tillräcklig hals. Stark rygg. Välkroppad, men kunde ha mer förbröst. Utmärkta vinklar bak, något knappt fram. Rör sig bra från sidan och bakifrån, men något löst fram. Trevligt visad i bra kondition."

Till sist vill jag tacka för alla värmande och stöttande ord i gästboken och via mail! Det känns skönt att veta att ni håller tummar och tassar och det är skönt att få skriva av sig all oro! En jätte KRAM till er alla!

6 Mars

Nu har hoppet återvänt. Tänk att jag fick precis det jag skrev om igår, något som skulle ge mig hopp.
Felix veterinär ringde vid tre tiden för att lämna den dagliga rapporten och idag hade han goda nyheter. Felix sträcker bak benen, reflexmässigt, men det är ett gott tecken. Jag tror att han menar att dom med flit ställer benen fel och att han flyttar dom rätt. Han har också klarat av att stå några sekunder idag, med lite stöd, så det är absolut ett gott tecken. Han kan inte pinka själv än, men dom hjälper honom genom att trycka på blåsan och då känner han det och pinkar. Veterinären är noga med att säga att det fortfarande är för tidigt att dra några slutsatser, men att det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Han har inte ont och såret ser fint ut, men det kommer att ta tid innan det läker. Även idag sa han att han är så trevlig, så det känns skönt att höra för då mår han säkert bra.
Jag håller på att förlika mig med tanken att han nog blir kvar över helgen, så jag siktar på att få hämta hem honom på tisdag. I morgon ska jag ringa djursjukhuset här och kolla hur det funkar med simträningen där, om det finns gott om tider och om man ska ha någon remiss. Jag vill ha allt sånt klart, så att vi kan fortsätta simträningen när han är hemma igen.

Kämpa på Felix, vi längtar så efter dig!!!!

5 Mars

Det har nu gått tre dagar sedan operationen och idag har rehabiliteringen börjat. Felix mår ganska bra, dricker vatten, men vill inte äta. Det tror jag inte han kommer att göra förrän han är hemma igen. Katetern har dom tagit bort, men han klarar inte att pinka själv. Han har fått simma idag, men rör inte bakbenen. Dom tror att han kanske har lite känsel i dom och i sådana fall är det ett gott tecken, men än så länge är det för tidigt för att säga om han blir bättre, om han kommer att bli mycket bättre eller om han kommer att bli helt bra.

Dessa om gör mig snart tokig. Ena timmen känns allt ganska bra och jag är nästan säker på att det går vägen, i nästa sekund kommer verkligheten i kapp. Det finns inga garantier för någonting. Jag vet att det kan ta tid,  jag vet att det är ett stort ingrepp. Men det finns bara en sak som betyder nåt, att Felix får komma hem och tillbringa ytterligare flera fina år med oss. Jag vill höra att det blir så, jag vill vara säker på att han kommer hem. All denna oro tär och jag känner mig som ett vrak inombords. För alla runt omkring går livet vidare som förut, med vardagliga tankar och bekymmer, men för mig är inget sig likt. Jag gör allt för att vara som vanligt inför Emil, jag försöker göra mina måsten i skolan och ta hand om Hälge och Center. Men det är inte många minuter som jag tänker på annat än Felix.

Enligt veterinären är han så snäll och trevlig, så det innebär kanske att han funnit sig tillrätta i alla fall. Tur att inte hundar känner samma saknad som vi människor.

Jag hoppas på goda nyheter i morgon, kanske han klarar av att stå lite själv, eller pinka, eller bara röra en tass lite grann. Bara något som kan ge hopp.

3 Mars

Inte heller denna gång får jag uppdatera med goda nyheter. På lördag kväll hoppade Felix ner från sängen, och jag såg att han landade konstigt så att ena benet vek sig. Han pep till och kom fram till mig. I ögonen såg han rädd ut och han skakade. Han verkade ha gjort illa benet och ville inte stödja på det. I och med att det var jourtid tog det ett tag innan jag fick tag i en veterinär, men när jag väl kom fram fick jag rådet att ge smärtstillande och avvakta till söndag morgon. Om han inte då börjat stödja på benet skulle vi kontakta veterinären igen. Husse bäddade på en madrass på golvet för att Felix skulle få sova med honom. Vid 5 tiden på söndag morgonen hörde jag hur dom vaknade och jag steg upp för att se hur Felix mådde. Nu var han helt förlamad i bakkroppen och försökte ta sig fram enbart med hjälp av frambenen. Han satt, men kunde inte ställa sig upp. Men han visade inga tecken på att ha ont, utan pussade mig glatt god morgon. Jag ringde veterinären och fick denna gång svar på en gång. Jag sa att jag misstänkte diskbråck, men att han inte verkade ha ont och vi fick en tid klockan tio. Timmarna fram tills dess gick så otroligt långsamt. Eftersom Roger var på jobbet, fick jag försöka att roa Emil, medan Felix satt i en bur för att få lugn och ro.

Till slut var det i alla fall dags att åka. I bilen satt jag och funderade vad det kunde vara som var fel. Även om jag innerst inne nog trodde att det var diskbråck, kunde jag inte låta bli att hoppas på något betydligt lindrigare. Eftersom jag bara hört om hur hundar skriker av smärta när de får diskbråck, så kändes det konstigt att Felix var så lugn och nästan oberörd. Väl framme fick vi vänta ett tag, men när det blev vår tur fick vi fort diagnosen diskbråck, och två alternativ: kortisonbehandling på vårt djursjukhus eller operation, och operationen utfördes närmast på Strömsholm, 120 mil bort. Hur tar man ett sådant beslut när man är i chock? Jag fick fundera en stund och ringa till Roger och sedan fick jag prata med veterinären igen. Jag ville att han skulle säga vad som var bäst och till slut sa han i alla fall att han trodde att oddsen för Felix del var bättre vid en operation, men i sådana fall var det i princip bara att hoppa in i bilen och köra omedelbart. Jag bestämde att vi skulle genomföra operationen och medan veterinären ringde till Strömsholm, så ringde jag min mamma och bad henne ringa och kolla om det fanns något flyg. Alla journaler faxades över och nu var det bara att ordna resan. Felix fick två sprutor med smärtlindring inför resan innan vi åkte hem. Väl hemma var det bara att packa det nödvändigaste och fixa biljetten och vi kom med på ett plan som gick redan klockan tre. Jag ringde min vän Camilla i Sthlm och berättade vad som hänt och fick snabbt svaret att hon skulle stå på Arlanda och vänta och sedan köra oss till Strömsholm. Tack och lov för det!

Felix packades in i en väska som jag tidigare köpt inför flygturer. Eftersom det är vissa krav på hur väskor/burar ska vara utformade för att få vara i kabinen, så var det en himla tur att jag hade den där. På flygplatsen var det säkerhetskontroll och jag vägrade lyfta upp Felix ur väskan, eftersom jag ville ha honom i stillhet. Säkerhetspersonalen fick helt enkelt sticka ner handen och känna att det inte fanns något annat än en skadad tax.
Flygresan gick bra, även om jag nog grät nästan hela vägen och bäbisen i magen protesterade hej vilt. Väl framme på Arlanda packade vi in oss i bilen och körde mot Strömsholm. Efter en bit började Felix pipa och vi stannade för att se om han var pinknödig. Ner i gräset och några kravlande steg innan han pinkade, skönt att han klarade av det.

På djurkliniken var personalen redo och jag måste säga att det var ett helt otroligt bemötande. Tryggt och trevligt, precis vad en matte i upplösningstillstånd behöver. Felix undersöktes för att se vilka reflexer som fanns kvar, om han hade någon smärtkänsel och ungefär var bråcket fanns. Sedan skrevs han in och jag skulle lämna honom. Det var fruktansvärt och åter igen sprutade tårarna, men ett måste för att han skulle få en chans att bli frisk. Nu skulle han röntgas och om det inte såg alltför illa ut skulle han opereras direkt efter och sedan skulle dom ringa mig. Om det inte blev operation skulle dom ringa mig efter röntgen. När dom inte ringt efter en och en halvtimme, så förstod jag att operationen var igång. Efter ytterligare nästan två timmar så kom samtalet. Röntgen hade visat ett rejält bråck, på en av bröstkotorna, men operationen hade gått bra. Nu hade dom gjort allt som stod i deras makt och nu gällde det att Felix kropp skulle läka så bra som möjligt. Jag skulle få ett samtal i morgon (alltså idag) med en lägesrapport.

Idag har jag försökt att tänka på annat, men varje gång telefonen har ringt så har jag hoppat till. Strax före tre, precis innan jag skulle gå på planet hem, ringde dom äntligen. Felix mår ganska bra, är lugn och får smärtstillande. Operationssåret ser fint ut, men han har blod i urinen vilket kan tyda på en infektion, eller något annat. Men dom gör en bakterieodling, så förhoppningsvis vet dom mer i morgon. Han är fortfarande förlamad, men det kan ta tid, men det positiva är att han reagerar på smärta på bakbenen. På onsdag börjar simträningen och om ungefär en vecka får jag förhoppningsvis hämta hem honom.
Varje dag kommer jag att få ett samtal om hur det går och så länge telefonen är tyst mellan dessa samtal, få jag i alla fall inga dåliga nyheter. Men hur jag ska få denna vecka att gå vet jag inte. Jag känner mig så maktlös och långt borta och det känns hemskt att ha lämnat Felix i okända händer. Men det enda jag kan göra är att lita på deras kompetens och att de gör allt dom kan för att han ska må så bra som möjligt. Men nog är det konstigt här hemma, ingen Felix som tassar efter mig, eller som direkt jag sätter mig hoppar upp i famnen och gör allt för att få uppmärksamhet. Både Center och Hälge verkar nedstämda och dom undrar nog var Felix är.

Nu finns bara en sak att göra, hålla tummarna och hoppas hoppas hoppas att det här går vägen och att vi snart får tillbaka vår älskade "gubbe"......

25 Februari

Dagens uppdatering skulle egentligen handla om Dixie och den inofficiella utställningen vi deltog på. Men i slutet av utställningen fick jag tragiska nyheter och plötsligt känns utställningen helt oviktig. Felix kusin Tequila (Intu(v)ch Nordu(v)ch SVCH Dorrith's Johanna) blev ihjälbiten av ett gäng draghundar. Tequila var tillsammans med husse och de andra hundarna på promenad, när hundspannet plötsligt dök upp. Hon sprang för sitt liv, men de hann upp henne och hon blev ihjälbiten. Det finns inga ord för att beskriva hur hemskt det måste vara för hennes husse och matte, och för alla oss andra hundägare väcker det hela både sorg och en massa ilska. Jag har inte kunnat tänka på så mycket annat sedan det hände och inget straff känns hårt nog. Jag klandrar inte hundarna, då dessa hundar antagligen bara reagerade med sina naturliga instinkter. De lever antagligen flockliv dygnet runt i hundgård. Men något ansvar måste väl ändå hundförarna och ägarna ha???? I våra trakter är hundspann populärt bland turister och hittills har jag tyckt att det är helt okej, men nu frågar jag mig om man överhuvudtaget vill vara i närheten av ett sådant spann. Vad hade hänt om ett litet barn hade varit med också?
Tequila var dessutom dräktig med 4 valpar, vilket gör det hela ännu sorligare.

Ingenting kan få Tequila tillbaka, men jag hoppas i varje fall att det ska bli en debatt kring detta och kanske det går att förhindra så att inte fler drabbas.....

8 Februari

Min mage är enorm, ja i alla fall känns det så och det känns skönt att det bara är två månader kvar. Det är mysigt att vara gravid, men när kroppen inte riktigt är i form är det svårt att njuta. Fogarna har börjat säga ifrån och jag har insett att 20 minuters promenad är det längsta jag klarar, om jag inte ska bli sängliggandes resten av dagen. Det svåra är det där att begränsa sig, eftersom jag inte får ont medan jag rör sig, utan smärtan kommer först efteråt, när jag varit stilla en stund. Jag älskar att promenera och få vara ute med Emil och hundarna, men nu får jag nöja mig med att promenera runt huset. När jag väntade Emil hade jag inte några problem med fogarna utan kunde spåra med hundarna in i det sista. Nu är det visserligen inte säsong för spår, men isen är perfekt för skidåkning, så nog önskar jag att jag skulle klara av en tur. Men var sak har sin tid, eller hur man nu brukar säga.
På hundfronten finns två aktiviteter inplanerade. Dixie är anmäld till en inoff. utställning den 23 februari. Det ska bli kul att få träna lite innan de officiella utställningarna startar i maj. Dixie fyller två år om en månad och sedan behöver vi "bara" det där sista Certet.... Det är ett tag sedan jag sett henne, så det ska bli spännande att se om det har kommit mer päls. I kroppen tycker jag att hon har varit ganska färdig, det är bara pälsen som saknas. Helgen efter den utställningen är det en officiell utställning som Hälge är anmäld till. Jag hoppas att Hälge ska tycka att det är lika kul som sist och gör han bara det så är jag nöjd oavsett vad resultatet blir. Jag hoppas bara att jag ska klara av att springa i ringen, men det är väl bara att bita ihop. Jag har börjat att trimma till honom, men det krävs nog några timmar till. Det går inte att beskriva hur enormt mycket päls han har och hur fort den växer, det kan nog bara upplevas. Men han behöver i alla fall inte frysa....

Förra helgen tog jag i alla fall en lång promenad med Hälge och Emil i pulkan. Och denna gång fick kameran hänga med.

Redo för start

Mysigt i pulkan

Lilleman beslöt sig för att gå en bit

Snäll som han är hjälper han Hälge att dra

Om vi backar till strax innan pulkfärden, så packade jag fram renskinnet och annat som behövdes och la det på hallgolvet, medan jag gjorde mig och Emil i ordning. Men tydligen var inte renen tillräckligt död i Centers ögon, så han passade på att ta saken i egna händer.....

27 Januari

Äntligen är den riktiga vintern här! Det bara smällde till och blev massor med snö och massor med  minusgrader. Visserligen blev det smärre trafikkaos när drygt en halvmeter snö föll på några timmar, men så fort allt var plogat och skottat var det bara att njuta av det härliga snötäcket. Hälge gillar att rusa runt i snön, medan Center tycker att kyla är förfärligt och efter några hundra meters promenad strejkar han och ska bara hem igen.

Här har hänt något riktigt skoj, jag har äntligen blivit moster till en liten Filip. Han kom i onsdags och igår kom dom hem från BB. Så nu bor det två barn här på gatan =) Vi ville givetvis hälsa på direkt dom kom hem igår och titta på underverket. Han är jätte liten och plötsligt verkar Emil så himla stor.
Vi tänkte bjuda de nyblivna föräldrarna på middag, så älgsteken låg på köksbänken för att tina. När vi gick hem igen för att börja med maten var älgsteken borta. Det enda spåret var en tom plastpåse på golvet. Eftersom bara en av hundarna når upp till bänken, så var det inte så svårt att lista ut vem den skyldiga var och jag lovar att han var billig i det ögonblicket. Drygt ett kilo halvtinad älgstek fick han i sig och man kan ju hoppas att han åtminstone fick lite ont i magen.
Det är inte första gången han snor något från köksbänken, så det är bara att inse att man får tina maten någon annanstans....

Men när han inte gör hyss är han oftast riktigt snäll. Förra helgen drog han Emil i pulkan de två kilometrarna till och från postlådan. Han fick jobba ganska ordentligt och jag fick hjälpa till lite i uppförsbackarna, men han var jätte duktig, så jag hoppas att vi ska få fler tillfällen att dra pulkan. I helgen var det drygt 15 minus, så det är lite för kallt för Emil att sitta still.

Vad döljer sig under snön?

Aha, ett snömonster!

Se upp, monstret i full karriär!

Medan vissa roar sig i snön....

Sist men inte minst ska ni få se en bild på Dixies kullbror och alltså Felix son. Kasper som han kallas bor i Älvsbyn och har vuxit upp till en riktigt stilig herre. Han var världens coolaste valp och tyckte redan som mycket ung att han var störst, bäst och vackrast. När valparna veterinärbesiktades var jag med och han struttade runt på golvet och tyckte nog att han var världens modigaste. Till och med veterinären kommenterade det =)

Herrnillson's Don Juan "Kasper"

17 Januari

Hej och god fortsättning! Det börjar väl nästan bli lite sent att säga så =)

Jul och nyår har passerat och vi har haft det trevligt, även om förkylningar och magsjukor har avlöst varandra. Men i bland måste man väl drabbas av sånt också. Vi var i Timrå nästan en vecka under julen och det var mysigt och massor med god mat. Hundarna fick dess värre tillbringa julafton i bilen, eftersom de vi var hos är allergiska. Men det blev inte så många timmar, så jag tror nog att det var okej för dom. Lagom till nyår fick vi magsjuka, så nyårsafton tillbringades i sängen och soffan. Nu hoppas jag att vi gjort bort det för resten av året.

Efter nyår satte tentapluggandet igång och för min del innebär tentapluggt att all vaken tid som bara går avsätts till att räkna, räkna och räkna, så till slut surrade hållfasthetsläran runt i huvudet.....Men tentan gick nog bra och en termin är därmed avklarad.
Nu har jag några dagar ledigt innan de nya kurserna startar, så jag ska passa på att göra lite skojigt med vovvarna, som nog är de som drabbas hårdast när vi är sjuka.
Vintervädret här är rena pesten. Nästan varje dag är det blixthalka och när det väl kommer lite snö, så regnar den bort dagen efter. Vi har i alla fall tagit någon promenad på isen, men hundarna ser ut som Bambi på hal is och jag har insett att sparken nog är en av de bästa uppfinningar som gjort. Är det bara lite snö och fäste, kan man motionera hundarna med spark, så får dom springa i ett ganska högt tempo.

I morse regnade det åter igen och det enda som kan pigga upp en är en skogspromenad. Sagt och gjort, med skoterskor på fötterna och husses stora militärjacka knatade vi ut i regnet och alla hundar slapp kopplet och fick springa av sig lite grann. Felix försvann helt plötsligt och när jag närmade mig huset hörde jag ett ynkligt skällande. Fjantig som jag är såg jag genast framför mig hur han väckt björnen i idet och blivit attackerad, men nej då, sjöblöt satt han på bron och skällde för att han ville in. Det skulle aldrig ha hänt för något år sedan, men visst märks det att han börjar bli bekväm med åren.

Eftersom det här är årets första inlägg, borde jag kanske berätta om årets planer. Plan 1 är att Dixie ska knipa sista certet (hon blir två år i mars) och den tredje 1:an på viltspår. Eventuellt blir det valpar efter henne, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu. RAS säger att man bör vänta tills hane/tik fyllt tre år men eftersom hon löper så sällan, så är det inte riktigt läge att vänta så länge. Jag vill kunna vara hemma på heltid med valparna och eftersom vi dessutom har småbarn, så vill jag även att Roger ska kunna vara hemma mycket. Hane är mer eller mindre bestämd, en hane jag varit förtjust i länge och som jag tror kommer att komplettera henne. Mer om det kommer sen.
Hälge kommer att ställas i Piteå i mars och sedan får vi se, det beror på hur det går med bäbisen. Felix får nog vila i år, kanske det blir någon utställning, bara för att han tycker att det är kul. Han fyller 7 i April, men eftersom det är nya regler så blir han inte veteran förrän nästa år. Jag ser fram emot att få ställa gubben i veteranklass.
Årets höjdpunkt är givetvis världsutställningen. Dit åker jag förhoppningsvis, men utan hund, i alla fall för att titta någon av dagarna. Förhoppningsvis kanske någon man känner ställer ut, så att jag får någon att heja på. Jag hoppas även att jag ska hinna spåra mycket med alla hundarna. Med skogen bakom knuten, är det inget projekt att dra ett spår, kanske jag hinner träna nog mycket för att våga på öppen klassen med Hälge. Så ser planerna för hundarna ut.
Planerna för oss andra i familjen är att bäbisen ska titta ut i April och att vi ska få det riktigt mysigt. Denna gång behöver jag inte oroa mig över hur hundarna ska reagera, så det känns skönt. Nu gäller det bara att göra allt så bra som möjligt för Emil.
Huset ska sakteligen bli mer klart och tomten ska fixas. Kanske vi till och med hinner få lite gräsmatta?

Det var allt för denna gång och som alltid planerar jag att uppdatera oftare, men vi får väl se om jag lyckas med det.....